Idag har vi spelat kubb med boendestödet, men vi fick tillslut kalla det lika och avbryta spelet. Dessutom hade vi en förmodligen tokpåverkad kvinna som kom och frågade om vägen och ställde sig på vår spelplan, totalt lost. Egentligen borde vi kanske ringt polisen, för hon visste inte var hon var och raglade omkring. Hon ville att vi skulle följa med henne och visa vägen, men vi förstod inte var hon skulle. Ledsamt när det blir sådär.

 

Mary var i alla fall hetast under speladet och prickade av oftast av oss alla. Jag fick själv ner ett par kubbar men var farligt nära kungen ibland. Sånt händer. Jag har inte världens bästa motorik.

 

Vi fikade gofika efteråt, jag åt en supergod bulle med vatten till eftersom det är lite för varmt för kaffe. Puffen var såklart med oss.

 

Imorgon åker vi till Luleå över dagen och Puffen ska få vara med Jonathan och Janika. Det blir nog bra. Vi ska köpa med oss blommor till Malins grav. En gång per år åker vi till hennes grav. Jag saknar henne så otroligt mycket, åren går men... det gör fortfarande ont. Så orättvist att det blir en gravsten vi får hälsa på.

 

Någonstans tror jag ändå att hon sitter och skrattar. Det känns så. Hon har frid nu, någonting som ingen på jorden kan uppnå.