Så, idag åker vi. Jag har packat - check. Jag har säkert glömt något, det gör jag varje gång jag ska någonstans och oftast är det inte livsavgörande så det brukar få gå ändå. Men plånbok, mediciner och nycklar är viktigt. Kläder har jag, en bok och min dagbok. Mary har packat laddare. Till och med baddräkten har åkt med ifall andan skulle falla in.

 

Jag börjar tro att jag är på väg in i en depression. Vill bara sova, nedsatt kognitiv förmåga, dåligt med ork, svårt att se poängen med någonting alls och väldiga ångestsensationer. Jag tänker göra allt för att stoppa förloppet, men det är ju naturligtvis svårt att slåss mot en sådant stark kraft. Jag borde inte ens känna mig såhär, med de mediciner jag äter. Kanske är en lättning av mediciner någonting som skulle göra mig gott. Jag tror på det, för som det är så är jag ett vandrande apotek. Jag behöver definitivt inte fler mediciner.

 

Varför i första hand medicinera? Jag kanske bara behöver någon terpeut att prata med. Hoppas bara att jag inte kraschar innan EBC börjar i höst.