Dagens anteckning: Fortfarande trötthet och fortfarande ryckning i tungan, lite bättre med det senare just idag. Jag har ringt och sökt läkare för detta och hoppas på det bästa. Det kan vara all neuroleptika som spökar. Jag är rädd.

 

Idag har jag åstadkommit noll och ingenting. Jag känner mig i vägen för det mesta och står i tacksamhetsskuld till så många. Allt jag kan göra är att försöka bygga upp mig själv igen och nedstämdheten är en smula bättre, mest tack vare Mary som alltid har förmågan att få mig att le. Mammas och pappas hjälp har också varit ovärdeligt.

 

Det är som att ha hack i skivan. Inget går snabbt och enkelt. Det är en massa buffrande i livet just nu, det är som att dansa till en låt som gång på gång hoppar. Men jag försöker i alla fall dansa.

 

Imorgon har vi längre boendestöd, så det blir nog att helgstäda.Om det inte var så förbaskat varmt hade det varit lättare att komma ut. Jag vill inte gå ut och gå för att jag avskyr att svettas. Det rimmar illa med mitt försök att gå ner i vikt. Jag kan säga att jag ligger ungefär -5kg nu sedan jag fick nog och det är ju bra. Jag ser det som ett livsprojekt, det behöver inte gå så fort bara det går åt rätt håll. Jag trivs inte med mig själv som det är nu.

 

Jag orkar inte läsa någon ny bok, så jag ger mig på en gammal. Den fjärde boken i serien "Imorgon när kriget kom". Ja, jag vet att jag har läst den dussintals gånger men jag älskar den serien och det fungerar alltid. Just det fjärde boken har jag läst minst antal gånger så det kändes som ett självklart val. Även om jag inte orkar läsa någonting nytt så vill jag hålla igång med läsningen eftersom det är en stor del av mitt liv. Jag tror att det är nyttigt för min hjärna också, just nu är jag rädd att den säckar ihop totalt eftersom jag inte kan fokusera på mycket alls. Jag är pinsamt seg. Det kanske har med det depressiva att göra, vilket jag hoppas innerligt, för det kan försvinna. Skulle det handla om negativa symptom så är det en annan femma.

 

Min läkare är tillbaka på måndag och jag hoppas på att få en tid omgående. Jag ska be om att få ta blodprover och ett utlåtande om mina ryckningar i tungan ifall ingen läkare hunnit ta tag i det innan.

 

Jag var faktiskt så desperat att jag bad till Gud idag. Jag vet inte ens om jag tror på Gud såsom de kristna gör men mina alternativ börjar sina.

 

Skrivandet har kommit i skymundan. Just nu behöver jag vila mycket och jag kan inte arbeta i värmen hur som helst. Den slår ut mig totalt. Jag tål verkligen inte värmen. Jag tål inte nedstämdheten. Jag tål inte sommaren längre utan väntar ut den. Väntar ut ryckningarna.

 

Väntar... Jag vill göra hösten till min. Jag vill återkomma. Jag vill börja orka sätta upp håret igen och sminka mig, ta en ny profilbild till facebook, göra de där små sakerna som jag inte ens förmår mig att göra ens när jag har en ganska bra dag. 2015 ska bli mitt år. Tillbaka till verkligheten. Kanske plugga. Kanske arbetsträna. Jag vill ju så mycket men orkar inte!