Igår kväll, efter att jag ringt många gånger under dagen och påmint dem på PSYA, så ringde en läkare upp. Det var samma läkare som skrev in mig och som jag haft under de två veckor jag var inlagd och det var skönt, för jag gillar honom och hans engagemang. Han bad mig komma till PSYA nästa dag, och idag infann jag mig där.

 

Det var skönt att inte söka dem för en inläggning, men jag är hemskt oroad över kramperna/stelheten/ryckningarna jag har i tungan eftersom de bara inte vill gå över. Vi behövde bara vänta i 45 minuter kanske på en läkare vilket är något av ett rekord. Han tittade lite och ställde frågor, gick sedan iväg och ringde bakjouren. De har plockat bort Seroquel Depot nu men för att vara riktigt ärlig så slutade jag ta dem igår redan eftersom jag fått intrycket av att det är den som är och spökar.

 

Mary var med mig hela tiden och jag älskar henne för det, och många andra saker.

 

Dum som jag var så frågade jag inte vad diagnosen var, vad de trodde att det berodde på. Om det var tardiv dyskinesi eller något annat. Jag har skrivit på forum på internet och fått olika förklaringar serverade. Ett påstående var att det kunde vara något dissociativt, men då borde de gått över vid det här laget.

 

Jag blir så arg på psyk, för jag har sökt hjälp flera gånger per dag sedan i onsdags. Det verkade som att jag bara hade tur att min senaste läkare jobbade som jour igår. Jag har läst att man ska söka hjälp omedelbart om man har dessa besvär, men det kanske inte står så i psykiatrins bok. Jag har sökt både Rehab och PSYA flera gånger. Nu ska vi se om det blir bättre över helgen och jag håller alla tummar och tår. Min mun börjar ta stryk nu, med blåsor och liknande.

 

Nu ska jag ägna tid med min Mary och börja se Frozen. Lite Disneymys såhär på lördagkväll. (Om jag bara kunde fokusera på någonting annat än min käft).