Det blev en tidig morgon. 06.00 var jag uppe. De här morgontimmarna är speciella. Att lunka på i sakta mak medan dagen föds, dricka kaffe och bara ta det lugnt. Jag har sovit bra i natt också.

 

Mediciner är till för att hjälpa, men i vissa fall gör den tvärt emot. "Du ser hängig ut" och "Du ser sliten ut" har jag fått höra i några månader, men nu få jag höra att jag verkar alert och levande igen - efter medicinsänkningarna. Ja, du kan ju se kopplingen till det. Mindre zombie-medicin = piggare.

 

Sådana små saker som är så stora egentligen... Saker jag inte orkat innan men orkar nu. Som att ta en dusch, plinka på gitarren, bara FINNAS. Jag gör det och det känns bra.

 

Det är fortfarande skört, men jag tar en dag i taget. Just nu känns det mesta helt okej.