Tre och ett halvt år.

The pages I've turned are the lessons I've learned.

 

 

Jag trodde aldrig att jag skulle komma hit, att jag skulle komma så långt från självskadebeteendet. Mitt beroende, min drog, min sjuka längtan. Men här står jag, tre och ett halvt år sedan jag skar mig sist. Jag hade ett återfall förra året och brände mig, men jag har åtminstone inte skurit mig. Ett återfall på tre och ett halvt år. Jag kan knappt tro det!

 

Jag saknar det fortfarande. Det låter kanske konstigt, men jag vet att det är många där ute som vet vad jag menar. Och ni som inte förstår det, kanske måste öppna era ögon lite mer. Det finns så många orsaker till att en människa väljer att skada sig själv, det finns inte en sanning för alla. Jag rekommenderar boken "För att överleva" av Sofia Åkerman för den som vill fördjupa sig inom ämnet självskadebeteende.

 

För mig har det alltid varit farligt att räkna dagar som "skadefri". Jag vet att många gör det, men jag har alltid känt att jag haft en för stor press på mig när jag försökt låta bli. Det vettigaste för mig har varit att inte försöka tänka på det. Det blir triggande att räkna dagar men jag kommer aldrig glömma den 26:e oktober 2010 oavsett om jag vill det eller inte. Det var då jag gick över alla gränser och insåg att det inte gick att leva som jag gjorde. Det var då som jag slog i botten i mitt självskadebeteende. Därför kommer jag alltid minnas det och noterar automatiskt hur lång tid det har gått sedan jag skurit mig.

 

Förut firade jag varje månad som gått, sedan varje halvår. Jag trodde aldrig att jag skulle klara det så jag lovade mig själv en resa utomlands efter ett år som skadefri. Jag har aldrig åkt på den där resan, men som jag sagt förut så är själva skadefriheten en belöning i sig. Jag vill spendera så lite tid att tänka på det som möjligt. Helst av allt skulle jag vilja visa min Malin CrazyGirl att jag är på rätt väg, jag vill att hon ska fira med mig för jag vet att hon ville mitt allra bästa. Hon var den mest osjälviska personen jag någonsin känt.

 

It's always darker befor the dawn.

Hej! Har följt din blogg lite till o från o vill bara säga att fasen vad du gör det bra!! Heja dig!! :-) tre och ett halvt år, fantastiskt bra kämpat för jag vet att det stundtals är en otroligt hård kamp! You go girl o fortsatt styrka önskar jag dig!

Grattis! Det är starkt jobbat. Jag har rekommenderat boken "För att överleva" till bland annat mina föräldrar (som inte kunde ta det till sig), men den beskriver på ett bra sätt. Och igen; grattis! Jag vet hur svårt det är och jag är självskadefri sedan september 2010, så i samma veva. Verkligen sug in det hela. Hur duktig du är!