Jag tycks ha funnit ett sätt att ta mig runt söndagarna. Idag har jag, likt igår, gått till boendestödet när de har öppet för oss brukare och efteråt hälsat på Olivia. När jag kom hem i eftermiddag tog jag itu med disken och dammsög, samt såg till djurens behov. Jag insåg att jag var tvungen att städa eftersom det inte är en vanlig boendestödsdag imorgon utan ett möte med soc och vår kontaktperson på boendestödet. Det känns bra att vara hyfsat självgående, men gudarna ska veta att det sitter långt inne. Jag behöver fortfarande stödet, men jag utvecklas och går åt rätt håll.

 

Jag ska hälsa på Mary imorgon, så skicka gärna henne en hälsning via mig. Hon är på avdelningen. Skicka henne ett stort hjärta för hon behöver det nu. Och jag, jag behöver nog också ett stort hjärta skickat till mig. Jag tragglar mig fram så gott det går. Jag mår inte optimalt men jag håller mig sysselsatt för att undvika de stora hålen i tillvaron. Jag städar bort ångest och sysselsätter mig för att inte tänka.

 

Det blir bättre, sa Betnér.