Idag har jag varit och fikat med min stödperson Mira. Det var skönt att komma ut, och vi håller på att lära känna varandra fortfarande. Vi försöker inte ens prata svenska med varandra utan möts på neutral mark med engelska istället. Jag inser hur mycket engelska jag förlorat och hur dåligt uttal jag har ibland. Bra att jag får träna då.

 

Solstrålarna refleterades i de gula björklöven. Hur kan hösten vara så levande, när den håller på att dö? Allt är så vackert, så vackert. Jag har tagit av mig skygglapparna och kan se sådant som jag inte kunde för bara några veckor sedan.

 

Ikväll ska jag bara vila ryggen och lata mig. Jag är ganska försiktig, jag vet att även om jag känner att jag mår bra så är det nytt och skört. Jag måste samla mig för att hämta Puffen som är hos mamma och pappa, måste klara av att resa vilket inte känns aktuellt idag. Det var nog "spännande" att gå till ÅC och fika bland vanligt folk.

 

Tankarna spinner på fort i mitt huvud. Jag vill helst be min hjärna att vara tyst ett tag. Jag ska kika på en musik-DVD och hoppas att det skingrar mina tankar.