En klippa.

2013-10-12 @ 13:20:54
- Sara, du är ju en riktig klippa, säger min läkare när vårt möte är på väg att ta sitt slut.
 
Men tänk om jag bara är en liten sten? Ett sandkorn. En myra kanske, jag bär mycket mer än jag väger. Att vara omtänksam är inte alltid bra, inte när man hotar att raseras. På något sätt orkar jag alltid lite till. Kanske sticker jag nosen i saker som inte är min sak, men jag kan inte låta bli att oroa mig och vilja hjälpa.
 
Jag har just ångest-diskat. Ett försök i att få ordning någonstans i alla fall. Nu ska jag dammsuga och jag har redan fyllt på ljuslyktorna med värmeljus. Försöker, försöker.
 
En klippa. Tidigare i veckan orkade jag inte ta ansvar för någonting och jag sa till min läkare att det var skarpt läge. Jag behövde en time out. Jag låg i sängen i tre dagar med extravak. Muggar med med medicinkoppar kom lite nu och då, natt blev dag och tvärt om och det var kort sagt jävligt. Sedan vände det och jag bad om att bli fri vaket. Jag siktar på att komma hem inom en snar framtid. Jag måste få sörja i en normal miljö och jag måste få umgås med Mary, måste få känna friheten i att ha mina egna nycklar till dörren och framför allt måste jag ta hand om mig själv på bästa sätt - utanför psykets väggar.
 
Livet är för hårt just nu.
 
Maria finns i varje andetag.
xoxo Saari
Kommentarer
Postat av: Anonym

Låt henne finnas i varje andetag, och sörj på ditt sätt. Skriv, måla. Ja, sådant som du brukar göra.

Att vara för omtänksam kan vara riktigt plågsamt ibland, samtidigt kan man alltid lite till. Jag är helt besatt om varför min psykolog är sjukskriven nu. Hur mår h*n? Varför? Osv.
Vill kunna hjälpa, liksom.

Det jag skulle vilja säga är att ta allting i din tid. Det är förjävligt att livet ska ta sådana vändningar som det gjort nu.
Man ska inte behöva förlora de man älskar, men om det vore så enkelt.

Ta det lugnt och ta hand om dig.

2013-10-14 @ 00:44:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: