Jag har varit ovanligt vågad och aktiv i veckan. Jag har umgåtts med mamma en del under psykeveckan, skällt ut en läkare på ett samlat sätt, haft lunch med boendestödet och brukarna, träffat människor som jag inte träffar varje dag och åkt mycket buss. Det är stort, mycket stort. Och ikväll ska vi på 120-års kalas.

 

Imorgon tänker jag bara vila. Det har tärt en del att vara mer aktiv än normalt, jag måste ta hand om mina sårbarheter. Jag har en nyhemkommen sambo som jag vill krypa ihop med och bara vara. Sömnen har blivit lidande eftersom jag fortfarande har mardrömmar. Min kropp mår dock fint efter alla promenader.

 

Jag sitter (äntligen) med hårfärg i håret och väntar på att skölja ut det. Det ska bli rödare än rött! Jag har gårdagens smink runt ögonen och känner mig rätt sunkig, men en dusch och lite fräscha kläder borde fixa det hela.

 

Jag återkommer med bild på mig och mitt hår sedan!