Förr och nu.

2013-11-29 @ 16:25:21
Lilla lilla Saari.
 
 
Idag har varit som resten av dagarna här i föräldrahemmet. Jag har stökat undan i köket och gjort ärenden på samhället. Mamma och jag fikade på Näslunds. Jag såg också att de öppnat en taueringsstudio här i lilla Nordmaling, häftigt!
 
Går igenom gamla bilder. Bilden ovan är från gymnasiet någon gång när jag färgade håret med henna, det var påsklov och det var i början, ungefär där det började gå snett på riktigt. Men jag minns det påsklovet för att jag fördjupade mig i studier, läste Don Quijote, skrev uppsatser och var produktiv. Det är bra minnen.
 
Jag var retad för min vikt redan då. Men som ni ser så var det här innan psykofarmaka, innan neuroleptika. Visst, jag var tjock, men inte riktigt fet. Om jag bara visste det då! Om jag bara visste hur bra saker var jämfört med vad som skulle hända sen.
 
Ändå vill jag påstå att jag mått bättre och bättre sedan 2010. Bilden är nog tagen 2004. Men i och med att jag fick bo på kvinnoboendet Hera så tilläts jag växa som människa, så pass mycket att jag kunde söka eget boende tillslut och ha en hållbar relation (jag älskar dig, Mary).
 
Dessa dagar i familjehemmet har jag passerat skolan, och jag är fortfarande rädd för eleverna. Det sker automatiskt, jag tror att folk pratar om mig bakom min rygg. Varför skulle de inte göra det? Jag vet att antagligen bryr ingen sig ett skit om att jag går förbi, de har fullt upp med sina tonårsproblem, men det känns inte så. Jag måste ta fram logiken och inse att ingen faktiskt bryr sig ett enda dugg.
 
Nu har jag rest tillbaka i tiden, men imorgon åker jag hem igen och möter vardagen jag har idag som inte är så dålig alls. På söndag drar jag startskottet för julen, pyntet ska upp och likaså granen. Mary och jag ska julpyssla, jag får jobba på min playlist med jullåtar för att komma i stämning. Julmust och julmys. Det är så mörkt och kallt att jag tycker att det är helt okej att krångla med granen, tända juleljus och dricka "julgransjuice" (= julmust).
 
Jag ska återförenas med gitarren också. Jag känner att den saknar mig.
 
xoxo Saari
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: