Jag har sovit halvtaskigt på förmiddagen och drömt livligt. En dröm handlade om Futurama, nästa dröm handlade om farmor.

 

Farmor dog i somras, men jag och Maari har diskuterat henne nu på sista tiden så jag antar att det var därför hon dök upp i min dröm. Hon låg i en öppen kista. Jag blundade i drömmen och tog ett andetag, sedan gick jag in med handen instucken i mammas hand, och såg henne.

 

Hon var mer än blek. Hon var grå. Men hennes ögon var öppna. Plötsligt började hon prata. Hon var inte alls nöjd, hon ville bara ha begravningen gjort så att hon kunde gå vidare. Hon levde inte, men hon var inte heller borta. Hon var mellan två olika världar, på väg att lämna kroppen. Hon hade faktiskt rätt bråttom.

 

Jag tror att farmor var klar med livet när hon dog. Hon hade sett och upplevt så mycket. Hon var redo att gå vidare, tillbaka till farfar. Det är ändå en tröst, även om jag är väldigt ledsen över att hon dog.

 

Jag ska försöka göra någonting av den här dagen. Jag vet inte vad ännu. Jag har ont i ryggen och ont i vad jag trodde var ett skavsår men som är djupare än så. Jag saknar Mary men jag måste komma på fötter innan jag kan åka tillbaka hem.