Vaknar om vartannat för att vända på kudden, jag dreglar som en gris hela nätterna.

 

Jag var uppe en stund strax efter 06 på morgonen, men gick och la mig igen. Sov några timmar till. Dreglade lite till. Upp igen och drack Activia till frukost, drack näringsdryck till lunch. Jag har plockat lite och diskat men vill mest krypa till sängen igen.

 

På kvällen är det ingen fara. Jag blir inte så trött. Men dagen efter... Så tungt! Så svårt att ta sig upp. Jag är inte människa förren sen eftermiddag. Jag måste ge mig själv de där extra timmarna för sömn, jag kan inte förvänta mig att jag ska ha samma dygnsrytm som andra när ogonlocken dras ner av tung medicin. Jag kommer vänja mig vid det, jag kommer kunna återgå till normala tider. Så småningom.

 

Jag ska ta det fruktansvärt lugnt idag, lunka på i min egen takt. Läsa och kanske sortera lite kläder. Inget speciellt. Och så väntar Mary vid telefonen, jag skulle på klassåterträff men det får skjutas åt sidan för det här.

 

Jag och Mary smider sommarplaner. Planerar att uppfylla önskningar. Det känns roligt att fantisera om vår sommar som säkert blir fin. Vi har lärt oss av våra misstag när det gäller resande, och även lärt oss av våra framgångar. Tsss, jag kommer inte säga mer om planerna till dig. Det är vår hemlighet.