Idag har vi hälsat på Marys styvfar. I anhörigrummet uppdaterade hennes syster oss om läget, sedan fick de träffa honom. Jag gick bara in en kort stund, det var inte min stund så att säga. Jag kan bara erbjuda mitt stöd och medkänsla, en öppen famn. Det var hemskt läskigt att se alla maskiner den lille mannen var uppkopplad i, läskigt att se honom så dålig.

 

Så många tankar, så många fel överallt. Jag förstår inte varför dåliga saker händer bra människor. Man får acceptera vad livet har att bjuda på, men snälla, lite mjukare kanter tack? Mina tankar går till er som står honom nära.

 

Ord är för ofta alldeles för otillräckliga.