Min CrazyGirl.

2013-05-22 @ 12:47:42
 
 
 
Jag kan fortfarande inte förstå det. Jag tror att min hjärna försöker skydda mig mot den största sorgen, för hur går jag vidare utan dig? Hur lever jag när du är död?
 
Du gav mig gåvan att vara tacksam, du gav mig gåvan att leva. Jag kan fortfarande höra din röst. Jag tänker alltid på vad du skulle vilja för mig. Kan du se oss, att vi lever det liv vi fick? Du är alltid med, överallt. Varför känner jag mig då så ensam? Du var ju alltid där.
 
 
 
Downtown... du vet, pumpkinpie.
xoxo Saari
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: