Jag har fått finbesök idag. Alex och hennes mor hade vägarna förbi och kom på en skvätt kaffe. Tuva är ju så stor nu! Hon älskade kameran, och hon snodde mina glasögon. Wilma var en bra kisse som stod ut med att bli klappad av lilla sparven. Och vilket detaljsinne ungen hade! Jag vet imponerad. Hon tyckte om mina nitar på tröjan och mönstret, jag trodde inte att en sådan liten person skulle ha det.

 

Mischa blev jätterädd när Tuva började promenera i lägenheten. Han undrade nog vad det var för sak, en människa men så liten, en alien kanske. Sötstrumpan!

 

Det var upplyftande att få träffa Alex igen. Jag ska hitta ett tillfälle att hälsa på henne, nu går ju norrtågen toksnabbt till Sundsvall så det sitter ju inte i det. Måste komma lite på fötter först.

 

Imorgon ska jag träffa min läkare. Jag måste be om hostmedicin eftersom min hosta håller mig vaken. Jag låter fortfarande förkyld fast jag inte är det, hostan och whiskeyrösten har hängt kvar trots att jag i övrigt är frisk. Jag behöver ta något till natten för att slippa ligga vaken och hosta, och ännu värre, hosta så att jag nästan kräks.

 

Jag ska även tacka ja till Leponex och jag vet inte hur det går till, om jag måste göra en hälsokontroll först och hur vi ska göra när vi sätter in den. Jag vill sätta in den i öppenvården för jag tycker inte om avdelningen och mår inte så pass dåligt att jag måste vara slutenvårdad. Vi får se vad han har att säga. Skulle jag gå med på att sätta in den i slutenvården? Om jag måste, antar jag. Nu måste jag ta det här på allvar, vi kan inte syssla med brandsläckning och höjning av andra neuroleptika eller andra mediciner. Jag vill hitta en medicin som fungerar, som gör mig stabil, som gör att jag kan leva som alla andra.