Jag sover mycket, och när jag inte sover så vilar jag. Det var fruktansvärt drygt att gå in i duschen idag, jag tror att det beror på att min hjärna inte får ihop det som hänt. Så, jag blir skakig i knäna och maken gungar under mig.

 

Jag har så många frågor men så få svar. Jag stirrar i taket och föreställer mig saker, hur det gick till, vad hon tänkte på innan, hade jag velat se henne om jag kunde och vad var det som fick hennes hjärta att sluta slå?

 

Rastlösheten är jobbig. Jag har svårt att fokusera på någonting, tankarna driver omkring i mitt huvud. Jag lägger huvudet mot kudden, inte för att nödvändigtvis att sova, utan att få vara ensam med mina tankar.

 

Tack för fina kommentarer i bloggen.

 

Älskade farmor!