Imorgon åker vi till Malins grav i Luleå. Det känns fortfarande främmande att hon inte lever längre, det var högst oväntat att hon gick bort. Telefonen slutade ringa, ingen Malin som skrev till mig på MSN, inga fler besök hos varandra... Och så mycket mer. Hon lämnade ett stort hål och stora frågetecken efter sig. Mitt hjärta skriker efter henne. Kom hem, kom hem! Jag behöver dig fortfarande, Malin.