Vad tycker ni är viktigt att sprida kunskap om?

2013-01-16 @ 21:48:27
På något sätt vill jag göra någonting för mig och för andra som lidit, göra någonting för att öka förståelse kring psykisk ohälsa och självskadebeteende. Jag funderar på vad jag skulle säga om jag fick en plattform att stå på. Jag har börjat skissa på någonting, utifrån mig själv. Inte som allvetare, utan som självvetare och min utsiktsplats över mitt förflutna, mitt nu och min framtid. Vad vill jag säga?
 
Och lika viktigt, vad vill andra veta när det kommer till det området? Det kanske du som läsare kan hjälpa mig med. Det finns såklart saker som jag aldrig kommer svara på - som hur jag smugglat in rakblad på slutenvården. Det är onödigt. Däremot känns det viktigt att säga ATT det smugglas in sådant. Jag tycker att man ska ta sådana diskussioner, man kan prata om allting, det är HUR man pratar om ämnet som måste vinklas eller begränsas.
 
När det kommer till min egen sjukdom så är jag tveksam. Jag kan förklara min sjukdom på ett allmänt sätt, det vill säga berätta vad bipolärt schizoaffektiv innebär, men så fort jag ställs inför frågan om hur min egen sjukdomsbild ser ut så vet jag inte riktigt hur jag ska beskriva det. Men där gäller nog samma sak som ovan, att jag kan prata om det och helt enkelt säga att jag inte är säker på om det som vården kallar psykoser verkligen är det eller var en psykos börjar och slutar. Så jag antar att det kommer gå, det också. Jag är bipolärt schizoaffektiv men egentligen är jag i grunden människa och en enskild person. Det går inte att ställa mig i samma fack som andra med samma diagnos eftersom det ser så olika ut för alla och är individuellt hur symptomen ser ut. När jag hör röster så hör jag inte samma röster som en medpatient hör. Det är helt olika verkligheter.
 
Om jag får en plattform så kommer jag inte säga att jag är schizoaffektiv eller självskadare i första hand, utan jag kommer säga att jag heter Sara. Jag är Sara. Sjukdomen är bara en del. Se mitt ansikte och inte bara mina stridsärr.
xoxo Saari
Kommentarer
Postat av: Minna

Jag tänker spontant att det är så otroligt viktigt för ungdomar som faller in i självskadebeteende/ätstörningar osv att bli medveten om hur det väldigt snabbt och på ett destruktivt sätt kan bli ens identitet.. och därför något man håller fast i. Jag tror att det är extremt många som är sjuka som ser sin sjukdom som en trygghet och därför inte riktigt vågar lämna den.
hmm, alltså den grejen, att förstå det och att hitta sätt att skapa sej själv på som inte är sjukdomen och att det är ens person som är viktig och ska bli sedd, skärsår/revben eller ej.

Usch vad dålig jag är på att formulera mej, men jag tänker att du tillexempel kan vara en jättestor förebild för att du själv valt att inte skada dej längre (även om du inte vill säga något för alltid) även fast du fortfarande är sjuk och blir tagen på allvar av din omgivning och läkare, att man visar att det destruktiva är "val" man gör och inte bara något som "råkar" hända en.
Medvetenhet om ansvar men också uppmuntran och hopp.

2013-01-16 @ 23:23:09
Postat av: Minna

forts
...att man kan bli tagen på allvar utan att hålla fast vid sina symptom.

2013-01-16 @ 23:24:45
Postat av: Silverglitter

Du är klok. Det är otroligt viktigt att inse att människor aldrig kan beskrivas med diagnoser. Diagnoser beskriver symptom, inte människor. Det kan inte betonas starkt nog, eftersom till och med vården själv verkar glömma det titt som tätt.

2013-03-20 @ 16:33:31
URL: http://silverglittrande.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: