Sitter otåligt och väntar på boendestödet. Jag trodde att de skulle komma klockan 13, men det var visst 14. Jag är färdig i stort sätt, jag har lyckats. Jag har sprungit omkring och petat allt i rätt ordning och ja, det är väl att tömma kattlådorna som vi kan hjälpas åt med, men allra helst vill jag bara sitta och prata över en kopp kaffe.

 

För mig är det inte självklart att städa eller äta ett stadigt mål mat. Därför blir varje dag en utmaning som jag faktiskt klarar rätt bra nu. Jag fantiserar om att plugga eller jobba. Jag är snart där.