Sådan här skit hittar man på tumblr. När ska du förstå att din identitet inte sitter i ditt lidande? Att ärr är ointressanta och det faktiskt är DU som person som är intressant? Jag blir otroligt störd av bilden ovan för jag vill ha ny hud, börja om, inte glömma utan leva med vissheten att jag skulle vara så lyckligt lottad som har självskadeärr som slutat synas.

 

Jag blir glad för varje dag som jag kan känna att jag läker, rent fysiskt. Jag smörjer mig med cremer och hoppas på det bästa. Fortfarande väntar jag på remissen till en specialist för att "fixa" ärren så gott det går. Eller så "behåller" jag dem - för det är inte det att jag skäms egentligen, bara ibland. Det är en effekt av en sjukdom som jag inte ska vara generad över. Någonstans inom mig finns det en trotsig tjej som minsann ska ha de kläder hon vill ha utan att ta hänsyn till sårbarheter som ärren och att jag är tjock.

 

Jag är så glad att jag hittat mig själv utanför den sjuka delen av mig. Jag hoppas att du gör detsamma.