Förbannade psykiatri!

Du skriver: "Psykiatrin är skyldig oss så förbannat mycket, det finns så mycket som de kunde förhindrat eller stöttat kring. Istället stjäl de energi och liv från oss. Vi skulle kunna ha det så mycket bättre." En sak har du i alla fall rätt i och det är att psykiatrin stjäl energi och liv från er, genom att de existerar och genom att du hela tiden kräver att det är de som ska skapa din lycka och inte du själv. Men det är inte psykiatrin som felar, utan det är ditt ansvar att se till att du mår bra. Det är du som är ansvarig för din egen lycka, för ditt liv och välmående. Skyll inte på psykiatrin. "Vi skulle kunna ha det så mycket bättre" skriver du. Ja, det kan ni också få det, men sluta gnäll och sluta kräva av andra att skapa din lycka. Det är DU och endast DU som är ansvarig för om du får en bra eller dålig dag. Jag tror det är dags att sluta se psykiatrin som utvägen, som svaret eller som syndabocken (beroende på vad som verkar passa dig i stunden). Börja ta eget ansvar. Skapa din egen glädje. Sluta livnär dig på din sjukdom. Börja lev istället, börja lev det livet du verkar kräva att andra ska skapa åt dig.

Helt rätt där! Ni har rätt till ert liv tillsammans, ni har rätt till behandling som fungerar och ni har rätt att kräva att få det! Livet är en kamp när man lever med en sjukdom (oavsett om den är psykisk eller fysisk) och att dessutom dubbla den gör kampen ändå svårare. Tycker verkligen att du, om dom nu inte redan gör allt dom kan, verkligen har all rätt i värden att kräva att dom vässar sina behandlingsmetoder.

Till dig Aleks, som kommenterade här över:
Ponera att du bryter benet. Du kommer in på lasarettet och får benet röntgat och man konstaterar en fraktur. Benet blir lindat med ett stödbandage, du får en Alvedon och får åka hem. Skulle du i det läget acceptera att någon talade om för dig att det inte är ortopedin som felar, utan det är ditt ansvar att se till att du mår bra. Det är du som är ansvarig för din egen lycka, för ditt liv och välmående. Skyll inte på ortopedin. Sluta gnäll och sluta kräva av andra att skapa din lycka. Det är DU och endast DU som är ansvarig för om du får en bra eller dålig dag. Jag tror det är dags att sluta se ortopedin som utvägen, som svaret eller som syndabocken (beroende på vad som verkar passa dig i stunden). Börja ta eget ansvar. Skapa din egen glädje. Sluta livnär dig på din skada. Börja lev istället, börja lev det livet du verkar kräva att andra ska skapa åt dig. Eller skulle du kräva att få benet gipsat?..

//Lina

Aleks:

Först och främst så anser jag det vara orättvist att påkalla att jag inte inser att det är jag som är min egen lyckas smed. Det är vad jag skapar, med vår lägenhet, djuren, ett ansvarskännande för mig själv och för andra. Jag har alltid hävdat att tillfrisknandet sker hemma, hemma där hjärtat är. Kommentaren är dessutom ett slag i ansiktet på mig som byggt upp ett jag och tagit så många steg framåt.

Psykiatrin är för mig ett nätverk och stöd för att jag ska kunna klättra högre och högre, men det är jag som klättrar och de som agerar skyddsnät för att jag behöver det. Men det skyddsnätet tillhandahålls inte för min sambo, och även mitt skyddsnät har hål, något som det inte ska göra. Jag tycker inte att det är orimligt när en person lider av en allvarlig psykisk störning. Det betyder inte heller att jag kräver att de ska skapa lycka åt mig och min fästmö - vad jag kräver av dem är hjälp för att vi ska kunna göra just det, att VI ska kunna skapa en normal vardag och njuta av våra guldkanter som vänner, djur, dofter och intryck ger. Med andra ord, jag håller inte psykiatrin för att skapa ett skönt liv för mig, men däremot behöver jag stöd för att kunna göra det själv.

Om det vore så lätt som att bestämma sig för att "den här dagen ska bli bra"... Jag säger inte att man inte ska försöka, att man inte ska ställa in sig på att ha en bra dag, jag säger bara att man får göra det bästa av situationen och jag utgår från att vi alla gör det - även om man har en snedvriden syn på vad "det bästa" är. Jag tror helt enkelt att du vet alldeles för lite för att egentligen uttala dig här, Aleks. Jag känner inte alls igen mig i vem du påstår att jag skulle vara. Du har helt enkelt fått saker väldigt om bakfoten.

Vill också tillägga att vi betalar för vår vård, samt betalar skatt och är medborgare som har rätt till hjälp, en adekvat vård för vår problematik.

Du tror att jag vet alldeles för lite för att egentligen uttala mig här. Sanningen är att det är du som vet alldeles för lite om mig och mitt liv för att kunna påstå att jag vet för lite för att kunna uttala mig. Du däremot exponerar dig på din blogg så att alla vet mer eller mindre allt som finns att veta om dig, så lite hum om dig har jag nog ändå. Eller är det du skriver lögner? Är det verkligen jag som fått saker väldigt om bakfoten eller skriver du bara en massa trams? Och när det gäller att betala för sin vård... du betalar egentligen inte ett skit (en viss summa upp till högkostandskyddet är en droppe i havet). Det är allas skatter som betalar för din vård, skatter som är en stöld av personlig egendom, en stöld av en privatpersons rätt till sina egna pengar. Och angående adekvat vård för din problematik... jadu. Av allt jag läst på din blogg under tiden jag följt den så känns det mer som ett skämt att kalla det du "lider" av som en psykiatrisk åkomma. Det är snarare ett sätt för dig att undgå det som alla vuxna människor förr eller senare måste ta itu med, att ta ansvar för sig själva. Så vården för den problematik du lider av kanske borde vara en ordentlig kalldusch. Men vad vet jag. Det är bara min åsikt. Det är du själv som vet bäst om vad du har för motiv bakom hur du beter dig och vad du kräver. Det jag vet är att jag har svårt att förstå hur en person av din "problematik" kan skriva en så pass sammanhängande blogg och samtidigt försöka få mig att tro att du lider av en psykiatrisk åkomma som psykiatrin ska har ansvar att ta hand om. Personligen tycker jag att du gömmer dig bakom en massa diagnoser för att slippa undan ett vuxet ansvar.

När jag skriver min blogg så skriver jag väldigt medvetet om att ALLA kan läsa den - därför utelämnar jag också vissa saker som är för privata. Det tycker jag också att jag varit tydlig med, det jag delar med mig av är inga lögner och jag förstår inte hur du fått det till att jag skulle "gömma" mig bakom "en massa" diagnoser (som är en enda; schizoaffektivt syndrom av bipolär art, men som inte är särskilt intressant). Mitt ansvar är att ta hand om mig själv för att bli så fungerande som möjligt och det gör jag på flera sätt, bland annat genom att söka vård då jag behöver den. Jag sörjer att jag inte har samma utsikter och möjligheter som andra, men jag har inte blivit bitter och mitt tankesätt är att jag också kan komma dit jag vill om jag verkligen försöker. Du spottar på min kamp genom det du skriver, jag arbetar aktivt med mig själv och mot mina symptom. Jag anser att jag som person, medborgare, vän och sambo är en personlighet och inte en vandrande sjukdom, men jag är också en person som råkar vara sjuk. Det kommer jag inte ifrån om jag inte arbetar tillsammans med psykiatrin som tyvärr är väldigt bristfällig. Jag skyller inte mitt mående på psykiatrin men däremot anser jag att varje människa har rätt till vård och en adekvat sådan. Kritiken mot psykiatrin kommer inte bara från mig och den kommer inte heller utan grunder.

Att vara psykiskt sjuk innebär inte att man är dum eller har en ständig oförmåga till att tänka och uttrycka sig. Jag är väldigt stolt över att vara hyfsat välfungerande trots det jag (tro det eller ej) lider av. Jag tänker inte försöka övertala dig om hur sjuk jag är, utan jag är stolt som kan säga att jag funnit och ständigt finner nya insikter som gör att jag tar steg efter steg mot ett friskare liv. Tack och lov så har jag bra nätverk till skillnad från min sambo som liksom alla andra förtjänar att få ett välfungerande team runt sig för att föra henne till ett friskare liv hon också.

så jävla rätt. önskar dig (er) ALL lycka till.

Hoppas verkligen att det kommer att ordna sig för er!

håller med Aleks.
"Sluta livnär dig på din sjukdom. Börja lev istället, börja lev det livet du verkar kräva att andra ska skapa åt dig."
så klokt sagt.
jag är psykiskt sjuk själv, och jag håller med Aleks till 100 %,
allvarligare sjukdom än dig också, saari.
ta tag i ditt liv istället för att gnälla.

Emma:

Jag känner mig faktiskt inte träffad av det du säger. Och angående allvarsgraden på sjukdomar så anser jag att lidande är lidande oavsett. Människor med mindre "allvarliga" sjukdomar än mig kan ändå må sämre än mig. Jag reder ut mitt liv och vet vad som är viktigt för mig och känner mig trygg med det. Du ser det som att jag gnäller när jag anser att jag påpekar allvarliga fel i vårdaparaten så jag antar att vi får agree to disagree.