God helg, mina vänner.

 

Jag är i trevligt sällskap men det hänger någonting över det hela. Jag kan inte sätta fingret på vad det är som stör mig, men mina tankar är hos Malin och jag saknar henne så jävla mycket.

 

Jag sitter och förundras av hur vårdlös psykvården är. Ännu en har fallit, ännu en kommer inte komma tillbaka, ännu en har snubblat över den sköra tråden mellan liv och död. Hur många ska behöva dö innan någonting blir bättre? Jag är så besviken, och fast jag inte kände människan så känner jag vibrationerna. Jag menar inte att jag sörjer personen ifråga, jag avskyr människor som festar på andras självmord, men jag sörjer hur allt gått till. Det är så fel. Det hade inte behövt ske.

 

PMS (Patie, Mary och Saari) ska se film och mysa. Sedan ska jag sova i hundra år.