På något sätt har jag fått dagen att funka. Jag tog mig ur sängen men krälade tillbaka lika fort. Var inte riktigt vaken innan klockan två på eftermiddagen. En sådan dag...

 

... men jag cyklade till centrum och handlade. Ingen ångestattack. Jag sköter djuren och jag har ätit lunch och middag. Jag har till och med duschat. När jag duschar spelar jag någon peppig skiva, oftast av Birthday Massacre, sedan står jag och dansar och sjunger i duschen medan jag schamponerar håret. Efteråt använder jag en chokladdoftande lotion. Visst, jag sitter i landstingsbyxor och är ganska sunkig i övrigt, men jag har gjort vardagsrummet till mitt. Köket är en röra, sovrummet likaså, men jag har i alla fall vardagsrummet fyllt av levande ljust, rökelser och öppna ytor. Djuren känner lugnet och vilar.

 

Jag har en sorts stege när det kommer till mitt mående som bygger på vad jag gör i jämförelse med hur jag mår. Som idag, jag har sträcksett sista säsongen av United States of Tara. Mår jag lite bättre så brukar jag sträckläsa en bok. Mår jag ännu bättre så brukar jag skriva. Mår jag riktigt dåligt ser jag ofta disneyfilmer och mår jag väldigt dåligt så orkar jag inte ens ladda DVD-spelaren med en disneyfilm. Är det värre så lyssnar jag på musik och ibland så sitter jag bara och stirrar. Det är ungefär så det fungerar.

 

Lyssnar på klassikern Space-Dye Vest av Dream Theater. Love is an act of blood and I'm bleeding a pool in a shape of a heart... Just den strofen. Just den.

 

Jag saknar henne.