Vi pratade igår. Hon släppte sina murar och vi pratade, pratade som vi gör. Ocensurerat och i samförstånd.

 

Jag vet inte hur jag ska ta emot kärlek, stöd och ömhet utan att känna mig skyldig och löjligt tacksam. Inte ens om jag var nere och skrapade på botten skulle jag kunna ta emot tröst, låta mig falla in i någons famn. Jag vet inte hur jag ska sluta vara stark. Jag är så jävla stark, fortfarande. Allt jag vet är att vara stark. Jag håller ihop, håller ihop och håller käft.

 

Men det är absolut inte som att allting är dåligt. Var dag har faktiskt någonting fint med sig. Idag har boendestödet varit här och vi har plockat, handlat mat och gjort matlådor, precis som planerat. Min mage kräver fast föda - jag har levt på modifast, inte för att gå ner i vikt utan för att allt jag orkat är att hålla pulvret med nödvändig näring i shaken och skaka för att sedan dricka. Nu har vi mat för ett tag i alla fall.

 

Jag missade en träff jag skulle haft idag på EBC, jag hade helt glömt bort tiden. Jag ska få börja i grupper där. De ringde och jag ska dit på onsdag istället.

 

Jag får absolut inte stressa nu, men på något sätt trivs jag med att stressa. Det är ett bevis på att jag lever, och att jag KAN. Jag får saker gjorda. Jag vill att det ska hända saker, men jag tog ett steg tillbaka när jag började få meddelanden genom musiken och få fruktansvärda tankeröster. Jag önskar verkligen att jag var mer tålig, så att jag kunde leva det liv jag verkligen vill leva. Jag är dålig på att hitta en bra balans. Kommer jag kunna leva som andra människor?

 

Jag håller på att planera allhelgona. Det är en viktig högtid inom wicca, samhain, men det är också då som jag åker till min familj och hälsar på våra döda släktingar. Dessutom är det halloween, och jag vill verkligen ut på krogen och svänga mina lurviga eller bara sitta ner och suga på en drink. Det känns som att det kommer bli intensivt men också roligt. Det är tre helt skilda evenemang under samma helg.

 

Jag har tänt kokos-rökelser för att jag vet att Mary älskar kokos. Hon ligger och vilar nu. Sedan behöver Puffen en promenad, och jag med.