Det var en vikarie som kom idag. Hon var väldigt trevlig, och för en gångs skulle gjorde jag någonting annorlunda. I vanliga fall hjälper de med disken och jag städar resten, men idag satt jag henne i soffan (med Puffen i sitt knä) och började rumstrera om i bokhyllorna. Timmarna bara flög iväg. Hur kan fyra hyllor vara så svåra att pussla ihop? Jag vill ha all psykologi/psykiatrilitteratur för sig, poesi för sig, Sylvia Plath, Torey Hayden och Joyce Carol Oates samlade. Konstlitteratur på sin plats, ungdomsböckerna på samma plats och wicca/ockultismlitteraturen för sig. Vi har alldeles för mycket böcker, jag måste stapla dem på ett visst sätt och alla ryms faktiskt inte.

 

Jag upptäckte att jag har fyra extra böcker ur serien Imorgon när kriget kom av John Marsden i nyskick och aldrig öppnade som jag inte behöver, samt att vi har två kopior av Stulen barndom av Virginia Holman - en inbunden och en i pocket. Jag har drivor av dagböcker och diverselitteratur. Jag fortsätter rensningen i helgen, kanske kommer jag göra fler utlottningar vad det lider. Om intresset finns? Vi får väl se.

 

Nu väntar jag hem min älskling. Herregud vad jag saknar henne, oss, allt, livet. Det är läskigt att ha någon så nära inpå, som kryper under skinnet på en och tanken att leva utan den är obarmhärtig och obeskrivlig. Jag gillar inte saker som är obeskrivliga, eftersom det är motsatsen till vad jag gör. Jag beskriver saker, jag är duktig på det och det ger mig kontroll, men den här kärleken kan jag inte beskriva. Ord är för små för det. Jag är helt hopplöst förlorad i hennes kärlek.

 

Det är riktig läskigt och himlastormande vackert.

 

Helgen kommer snart och jag är rädd att jag ska tappa allt, men jag känner mig ändå redo. Ibland pratar jag med Malin. Jag pratar, och hon lyssnar fast hon inte finns här i fysisk form. Hon har alltid varit en god lyssnare. Ikväll tänder jag ljus för alla förlorade själar, men speciellt för min CrazyGirl.