Ångesttanten.

2012-10-27 @ 20:06:49
Kroppen ändrar temperatur hit och dit och ångesten peakar lite nu och då, men eftersom världen inte går i bitar så antar jag att jag kan utesluta stroke, hjärtflimmer, magsjuka och att jag inte alls kvävs utan faktiskt andas och lever.
 
Men annars, en bra dag. Mary har färgat mitt hår och nu flätar hon i mina dreads!
 
Mellan hårbehandlingarna har jag hunnit till Apoteket och affären. Jag fick panikångest på Apoteket och sedan har den envist följt efter mig. Och åter igen fann jag mig på busshållplatsen och väntade på samma buss som Ångesttanten.
 
Ångesttanten kommer man inte undan. Det är en äldre kvinna med lila hår och läskigt gulbruna tänder som, oavsett om man demonstrativt har hörlurar på sig, vill prata om ångest, framför allt hennes ångest.
 
- Väntar du på bussen?
- Ja.
- När kommer den?
- Jag vet inte, snart.
- Tror du att jag har någon ångest då?
- Jaha.
- Ja, vet du vad ångest är? Har du ångest?
- Ja, ibland.
- Mild, måttlig eller stark ångest?
- Det beror på.
- Är jag en vinnare eller förlorare då?
- Du är säkert en vinnare.
- Ja, jag slåss med ångesten.
 
OCH SÅ VIDARE! Det slår aldrig fel, hon tar ALLTID samma buss och man kommer inte undan.
 
- Oj, här kommer bussen, säger jag och tar på mig hörlurarna igen och skyndar mig in och sätter mig så att hon inte ska sätta sig nära mig. Jag orkar bara inte.
 
Har olika konstiga sensationer i kroppen nu, väldigt störande.
 
 
 
xoxo Saari
Kommentarer
Postat av: L

Henne minns jag från Umeå. Jag flyttade därifrån för snart åtta år sedan och bodde där i sju år. Måste säga att det är sorgset att läsa att det fortfarande är likadant med henne. När jag bodde där var hon nästan bara irriterande för en för hon gav sig verkligen inte, men i efterhand så känns det bara så sorgset att tänka på hur hon måste må. År ut år in. Men ja, jobbigt, särskilt när man inte själv mår så bra.

Sitter hon på bussen är det ju jobbigt att komma ifrån, men träffar man henne ute brukade det fungera bäst att prata kort med henne och sedan "har jättebråttom igen, hej då" och springa iväg. Bodde nära henne så träffade henne nästan dagligen...

2012-10-28 @ 03:00:43
Postat av: L

Men vill ändå säga att det är ganska otrevligt att beskriva hennes utseende sådär. Hon är en människa och jobbig och läskig ja, men inte otrevlig eller farlig. Hon är sjuk och sjukdomen har tärt på henne i minst trettio år. Tycker det är fel att skriva hur fula man tycker folk är, särskilt när alla "vet" vem hon är i trakterna.

2012-10-28 @ 03:03:31
Postat av: Vinter

Ett original i Umeå som jag inte känner till?
Dessutom i ett område där jag (nästan) bott och gått i skolan i.
Spännande, fast samtidigt lite sorgligt att det inte finns bättre hjälp eller att hon inte lyckats söka den...

2012-10-28 @ 08:28:30
Postat av: Anonym

L; fast nu beskrev Saari ju faktiskt bara kvinnans utseende utan att vara dömande. Det måste man väl få göra?

2012-10-28 @ 15:53:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: