Ett år, Malin.

2012-05-21 @ 16:16:57
Idag är det ett år sedan Malin gick bort.
Det händer fortfarande att jag tar upp mobilen för att ringa eller slänga iväg ett sms till henne. Jag har kunnat vänja mig vid min morfars bortgång, Ellas och Ritas... men inte Malins. Dels för att hon var ung, men dels för att hon var en så stor del av mitt liv. Det har lämnat hål som alltid kommer vara hål, bestående sår. Det är svårt att beskriva vår relation, men jag vet i mitt hjärta att hon och jag har ett samförstånd trots att vi inte kan prata med varandra som innan hon dog.
Through thick and thin, brukade vi säga. Jag skulle så gärna vilja berätta om mina tjockis-bloopers som jag haft under året, som när jag satt sönder sängen eller när jag fick ett extra bälte på flygplanet för att det som fanns inte gick runt mig. Hon skulle rullat omkring på golvet och skrattat åt mig. Vi var tjockisar in crime.
Jag kan faktiskt komma ihåg hennes skratt. Det är otroligt, sådant brukar försvinna med tiden. Men jag kan höra det. När hon var deprimerad så var varje skratt jag kunde locka fram som den bästa belöningen någonsin.
Det är så konstigt. Hur går man vidare? Jag antar att jag gått vidare, jag lever och andas och rör mig i världen men det finns en pusselbit som saknas och alltid kommer vara borta. Jag kan inte acceptera det. Så jag saknar och längtar. Jag vill tro att jag får träffa henne igen. Jag vet ju inte vad som finns på andra sidan döden, men jag hoppas och tror att hon finns kvar och att vi bara är åtskiljda tills det är min tur att träda över gränsen till döden.
Tills dess saknar jag henne. Det spelar ingen roll att jag kräver henne tillbaka, som en alkemist som försöker skapa guld så är det omöjligt.
Jag älskar dig, Malin. Ett år, en månad, en dag och tusen år sedan du dog, men alltid lika älskad.
xoxo Saari
Kommentarer
Postat av: sanna

Du skriver så fint.

2012-05-21 @ 21:25:46
URL: http://sannafpetersson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: