En gång vart tioende år...

2012-05-11 @ 18:51:17
Ni läser orden skrivna av en väldigt trött Saari.

Jag stiger upp, tar på mig kläder, får i mig kaffe och får ett inkommande samtal från Dolt Nummer. Jag visste det. Det var avdelningschefen från tvåan som ringde för att berätta att min läkare var sjukt och inte kunde träffa mig idag.

Jag fick lite smått panik. Jag har skrivit ett kort brev till honom eftersom det är svårt för mig att prata och räknat med att han skulle hjälpa mig med sömnen.

Jag tog mig ner på stan och ännu en gång var det som att min kropp gick omkring med mitt huvud. Jag kan inte skilja på andras röster och de röster som andra inte hör. Det går i vågor, jag är fortfarande medveten och jag är inte psykotisk, jag behöver bara sova så att jag blir rätt i huvudet igen.

Vi köpte en present till Albin, sedan for vi till mobila teamet på sjukhuset. Jag visste att jag hade dåliga chanser att bli hjälpt där, jag var dessutom ärligt talat lite rädd att de skulle lägga in mig - just för att jag inte vill.

Vi behövde inte vänta länge. Jag förklarade situationen och Mary fyllde i. Sedan hände det som händer ungefär en gång vart tioende år; de skrev ut en medicin som är en bensodiazepin. I regel skriver de ut Atarax, Lergigan eller Theralen som knappast bryter en sömnstörning som är så svår som min. Jag förklarade att jag hade Thomas som PAL och att jag skulle få en ny tid med honom till veckan, så jag fick åka hem med en burk Heminevrin som ska räcka tills jag träffar min läkare, efter att ha lovat att inte överdoser.

Jag är rädd av förklarliga skäl, och iag har jag varit exeptionellt trött. Mary påpekade att de förmodligen såg på mig att jag inte är en brud som sovit särskilt mycket eller särskilt bra på ett bra tag. Syns det? Då är det inte bra.

Det här med Heminevrin är inte långsiktigt. Nu måste jag bryta sömnlöshetscykeln men jag känner mig ganska uppgiven eftersom jag behöver en långsiktig plan, och det där med att höja Seroquel funkade bevisligen inte.

Min fästmö är bäst. Ikväll ska vi se film och må gott. Ikväll kommer jag inte vara lika rädd för sängen.


xoxo Saari
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: