Det är lätt att klättra upp i depressionens varma mörka famn, men jag stretar emot allt jag kan nu.

Jag höll mig till schemat igår, jag gjorde det även idag. Jag tänker göra samma imorgon. Jag mår bättre av rutiner och nu när jag är väldigt sårbar så är det ännu viktigare.

Vi hade bildterapi idag och det kändes väldigt positivt. Jag och Mary befinner oss i en svår situation, inte med varandra utan var för sig. Ärligt talat är det väl vårt förhållande som är det allra mest stabilt just nu. Dagens uppgift blev att göra en bild om hur vi vill att framtiden ska se ut.

Jag gjorde en bunt symboler. Våra händer och ringar, ett glitterplåster format som ett hjärta över Marys arm, våra ögon fulla av glitter, nycklar till en ljusgrå dörr, glitterläppar som möts och en ram som symboliserar det inrutade liv vi faktiskt vill ha med en guldkant. Jag tror att vi kommer dit, och ganska snart också. Våren kommer till oss också.

Jag måste hitta fler strategier för mina ensamma stunder. Jag försöker tänka på de små sakerna - doften av rökelser, djurens påhitt och mjuka päls, Puff-promenader, en kall läsk efter en tuff dag, att ha allting diskat. Jag ska försöka hitta min andlighet igen, studera stenar och kristaller, träna på att grunda mig, sitta och observera ett tarotkort och bara flyta in i det.

En temporär kris, hoppas jag att detta är och inte inkörsporten till en depression eller psykos. Måste vända på det.

Ändå har dagen varit väldigt bra. Jag fick vara med min flicka och vi fick verkligen prata ut. Marika är en otroligt kompetent och känslig bildterapeut. Det blev mycket prat om svåra saker men jag tycker att vi avslutade det riktigt bra, utan att det kändes jobbigt.