Bostödet har varit här idag. Nu är vårt kök räddat, detsamma med kylskåpet och golven. När jag och C cyklade till centrum för att handla så funderade jag på vad jag skulle göra utan boendestödet. Jag har blivit bättre på att städa och så vidare, jag brukar "göra ett ryck", följa en impuls att diska när den kommer istället för att vänta och göra något roligare. Men ändå, det värsta är att behöva handla mat. Man är så instängd när man gått in i affären, jag behöver luft, det finns ingen luft där. Att stå stilla, vänta i en kö - panik.

Nu tar Mary en tupplur och jag kikar på The Filth And The Fury A Sex Pistols Film och njuter av att ha gjort det jag ska ha gjort idag.

Imorgon tar Patrice studenten! Vi ska se henne springa ut och bli fri. Det ska bli roligt! Hon är så duktig! Det är en jävla prestation att ha gått ut gymnasiet.

Jag måste erkänna att jag är lite nervös. Jag tål inte riktigt det hela. Det tog mig fyra år och några månader att få fullständiga betyg och kunde ta studenten, efter fem terminer tog jag ett friår och spenderade tiden inom slutenvården och sedan på Mariedals behandlingscenter. Lärarna och ämnena var bra och roliga, jag fick bra betyg på allt jag gjorde, men mobbingen tog knäcken på den. När jag började min sista termin så orkade jag helt enkelt inte längre. Det var då jag blev inlagd för första gången.

När jag skulle fira en kusin som tog studenten så fick jag panik och blev sedan så förbannad på mig själv för att jag tagit bort fokus från hennes dag. Jag ska inte upprepa det. Inte för att jag kunde rå för det, men ändå... Det är orättvist.

Så jag önskar Patrice en underbar student och hoppas att hon firar tills hon inte orkar stå upp! GRATTIS!