... enligt min terapeut på TIPS. Det fastnade hos mig, eftersom jag använt mitt självskadebeteende för att överleva. Samtidigt var det just det som höll på att ta död på mig den där morgonen den 26:e oktober i rum nummer 094 på psykavdelning 2.

När jag tittar tillbaka så känner jag att jag rättfärdigade mitt självdestruktiva beteende på ett osund sätt genom att påstå att jag behövde skära mig för att överleva. Jag känner att jag inte längre kan rättfärdiga mitt forna(?) självskadebeteende på det sättet. Det finns andra sätt att överleva på, man måste bara hitta dem. Då hade jag inte verktygen, men nu har jag hittat tips och trix som fungerar för mig. Jag kommer inte kunna skydda ett självskadebeteende på det sättet i framtiden eftersom jag tagit så många steg ifrån det.

Det finns dock någonting som jag är väldigt rädd för, den enda saken som jag är rädd kommer göra att jag får återfall, och det är någonting jag inte kan tala om. Det är någonting jag behöver hantera när det kommer, och jag kommer kämpa hårt för att inte falla. Jag kommer ge mitt allt.

Alla sätt att överleva på är bra sätt, så länge man inte gör saker som egentligen är ett långsamt självmord. Missbruk, självskadebeteende, självsvält och/eller kräkningar, överdoser - allt sådant kommer en dag vända och bli människors död.

Jag vet, för jag överlevde någonting som jag inte skulle överlevt om jag inte haft extra tillsyn på en sluten avdelning.

Var rädd om er där ute.