Idag orkade jag inte sitta och hemma och bara vänta, så jag åkte iväg tidigare till TIPS.

När jag kom dit så satte jag mig och läste ett tag, sedan erbjöd T att vi kunde börja tidigare. Jag tackade och tog emot.

Det var ett påfrestande samtal. Jag är inte van att prata om röster, något som han brukar fråga om varje gång. Det tog så lång tid innan jag ens kunde börja hinta för I-M om allt som har med psykotiska symptom att göra och T förstod att det skulle ta ett bra tag för honom att kunna förstå mig.

Det är bara det att det är så svårt att veta vad man får prata om. Om ni förstår?

Vi diskuterade mediciner och jag la fram mitt missnöje, det är så mycket jag förlorar när jag tar Seroquelen och Xanor Depoten. Jag har ett stort sömnbehov och skulle inte kunna ha ett normalt arbete när jag står på den dos jag har nu. Jag har prövat att sänka Seroquelen, men då börjar jag få symptom trots att det fortfarande ändå är en ganska rejäl dos.

Både Seroquelen och Xanoren gör att jag blir mer trögtänkt. T smickrade mig med att han trodde att det fanns att ta av och bad mig berätta vilken IQ jag har. Ärligt talat skiter jag i hur mycket det än finns att ta av - jag vill ha kvar det. Jag vill kunna prestera till fullo.

Då kom vi in på det här med prestationer och vad som egentligen är viktigt, varför det är viktigt. Egentligen BEHÖVER man ju inte vara smart och kvick, men jag trivs bättre med mig själv när jag är det.

Hur som helst så blev allt väldigt svårt att prata om och när tiden var slut så frågade T om jag var okej. Jag svarade sanningsenligt att jag var lite förvirrad i mig själv men att det nog skulle gå bra eftersom jag skulle träffa Malin Frimodig och omfokusera.

Jag gick och mötte henne vid coop, sedan gick vi hem till henne. Det var hur mysigt som helst, hon bor så fint och vi pratade om allt och inget, hon läste upp dikter och visade sådant som hon målat. Både allvar och skratt.

Nu är jag hemma, har fått i mig middag och en bit choklad. Yum.

Imorgon ska jag och Mary gå på bio och se My week with Marilyn och om jag bara lägger mina rädslor åt sidan så kommer det blir HUR bra som helst! Jag ser verkligen fram emot det. Tack Jenny för biljetterna!

Nu ska jag ta det lugnt, samla mig själv.

Alive and kickin'!