Igår hade vi pysselkväll och glöggprovning. Oj så mätta vi blev, och kissnödiga. Min favorit var chokladsmaken, samt äpple. Seda skrev jag tre sidor på min roman medan de andra pysslade med sina saker. Riktigt trevligt.

 

Efter 23 blev vi trötta och skulle lägga oss och sova. Självklart börjar ett gäng utanför dra i dörren till trapphuset. Jag går upp och släpper in dem, glada och fulla var de och frågade om vi ville komma på fest en trappa upp. Jag tackade nej där jag stod i mina landstingsbyxor och en ful tröja där det står "Nordmaling". Jag sa att vi hade glöggprovning. Då ville de komma in men jag sa att de nog inte var intresserade av 2.2%-ig glögg och återvände in.

 

Senare lång jag i sängen med armen runt Mary och inväntade sömnen. Just när jag lyckats slappna av så började det pratas högt utanför och de ryckte i dörren igen. Jag gick upp, öppnade och sa att de kunde hälsa de som hade festen från en irriterad granne. Det skulle det göra.

 

Men de fortsatte föra liv. Ligger en fin spya här utanför också. Vi kommer klaga till kvartersvärden för det här måste vara tusende gången som det varit tumult här. Det var för tusan lugnare när polisen var här och plockade upp några ungdomar av skäl som jag inte känner till.

 

Visst, nog får man ha fest. Varje dag om man vill, bara man sköter sig och inte stör. Jag har överseende om någon har en speciell fest, eller festar högljutt en gång i månaden eller vad som helst. Lika mycket som att vi borde få ha fest också. Men att stiga upp halv ett för att de bara inte slutar att slå på dörren är liksom inte okej, jag har gjort det otaliga gånger. LÄGG EN JÄVLA KVAST EMELLAN ELER NÅGONTING. Fast det hjälper inte heller. Fulla människor får fel på sina öron, de måste skrika till varandra för att höras.

 

Blä.