Det enda jag kan göra är att skriva.

 

Jag är krackelerad. Min andra hälft är inte heller så hel. Inte idag, inte just ikväll. Jag antar att det bara är att glo på TV, vårda våra sårbarheter såsom att käka och sova och ta våra mediciner men också att kramas mycket. Vi har gråtit i varandras armar ikväll och det gör så ont, men jag älskar mer än någonsin.

 

Min läkare började prata om bagage. Jag vill helst ignorera mitt, men jag måste gå igenom den för att gå vidare. Samtidigt så vet jag att i nuet finns ingen rädsla för jag är tryggare än någonsin. Det är minnen, flashbacks, mardrömmar. Man måste leva med det svåra och det goda, och hoppas att det goda är lite större.

 

Kärleken är kraftigare än någonsin, men det gör också ont att se varandra må dåligt. Jag vet inte om jag gråter mer för min skull än för hennes. Jag bara gråter bort sminket. Det var länge sedan jag grät, sådär på riktigt ni vet. Så att man får ont i halsen.

 

Jag såg Lady GaGas musik-DVD och grät. Hon talar så vackert. Hon talar om att även hon är osäker på sig själv, självaste Lady GaGa. Hon är också mänsklig. Men hon kämpar för jämlikhet, hon talar om mobbare som vägde 15kg mindre än henne, att hon var nedtryckt och mobbad, att hon sålt ut Madison Square Garden och att hon har mig i sina tankar. Jag tror henne, för hon grät också.

 

Mary, min älskling. Jag vill att du och hela världen ska veta att jag älskar dig så otroligt mycket och att jag aldrig älskat på det här sättet. Hur mycket kärlek ryms i ett hjärta? Jag svämmar över för dig. Du är den enda. Det är över två år sedan jag sa att jag älskar dig, men jag älskar dig mer och mer för varje dag. Det tar aldrig slut. Jag är så lycklig i dig. Du är fantastisk. Jag vill att alla ska veta det, jag vill SKRIKA ut all kärlek men kärleken har ingen fysisk röst, den bara översvämmar och mitt livs pussel behöver dig. Marry me today. Du vet. Och om du inte vet så ska jag upprepa det tills du förstår. Över två år och jag har aldrig känt att jag varit på en bättre plats.

 

Vad gäller mina egna problem, så inser jag att jag måste uppmärksamma dem också. Det har jag gjort. Det är vår pakt, rädda sig själv innan man kan rädda någon annan.

 

Ord är bara ord, sa min syster Sara. Ord är små jämfört med känslan. Ord är otillräckliga, egentligen. Ändå vill jag försöka förklara, när jag ser in i dina ögon så svämmar mina över. Jag skriver öppet i min blogg. För dig, för alla. För kärleken. För att jag älskar dig gränslöst. Du vet, universum är oändligt men växer hela tiden. Det är den enda liknelsen som passar just nu.

 

Jag önskar att du kunde flytta in i min kropp, eller tvärt om. Jag vill vara så nära.

 

FÖRSTÅ ATT DU ÄR FANTASTISK.