Åh vad jag har saknat att vakna med henne på morgonen, ligga med armarna om varandra och vakna stegvis.

Igår kväll gick vi ut bland träden med ljuslyktor och ficklampa, till stället där det finns ett betongbord och betongstolar som har höga ryggar. Med lite fantasi kan betongklumparna bli ett långt träbord med stolar från medeltida England. Där hittade vi målningar och en ljuslykta, det var väldigt spännande. Jag tog målningarna och lämnade en bergskristall. Man kan ju inte ta någonting utan att lämna något för nästa person som kom dit...

Vi tände en eld och gjorde personliga ritualer. Det är snart höstdagjämning, det var det vi firade. Det var så vackert.

Resten gömmer jag djupt inom mig.

Livet kallar. När vi kom hem så hade katterna rivit ut en stor sopsäck med skräp som jag samlat under dagen, Puffen hade ätit pasta och sedan kräkts i min säng. De är så bedårande för det mesta men just då var ingen av dem mycket värda. Jävla djur. Jag borde ställt undan den innan vi gick... Jag städade upp och sedan sov vi.

Idag kommer städnazisten och piskar igång mig till lite seriös städning. Det behövs. Jag är trött på röran omkring mig. Hur mycket jag än städar så verkar det aldrig bli tillräckligt fint och fräscht.