När man har en psykiatrisk problematik så blir det så mycket fokus på hur man mår, nästan lite väl mycket.

Som nu. Jag sitter och funderar på hur jag mår, det gör jag för det mesta. Hur känner jag just nu? Visserligen tänker jag också; Vad kan jag göra åt det? - men ändå.

Just nu vet jag inte hur jag mår. Alls. Jag fixar ångesten, jag har färdigheter och jag vet att den har en början och ett slut precis som allt annat.

Däremot om jag vill ut och springa eller gå och lägga mig vet jag inte. Jag vet inte om jag är glad eller ledsen. Nej, nu formulerar jag mig fel.

Vad jag menar är att jag kan hantera ångest när den kommer, men när det ligger en dimma över mitt känsloliv så blir det svårt, jag vet inte vad jag ska arbeta med.

Det är söndag. Söndagar är alltid svåra av någon anledning.

Just nu tror jag att jag dissocierar lite fram och tillbaka, det känns som att någon annan bor i min kropp och att de rörelser jag gör inte är mina rörelser utan att någon annan som använder mig som docka.

Big news though. Katterna har börjat få vuxenmat, vi blandar ut det med deras kattungemat och de tycker att det är mums! Jag känner mig som en glad hönsmamma. Mina barn växer. Och gudarna ska veta att Mischa växer... han kommer bli enorm som vuxen!