Jag har uppdaterat dåligt, mestadels för att jag varit i rörelse men också för att mitt senaste inlägg om självskadebeteende var väldigt... mastigt. Även för mig. Speciellt för mig.

I helgen har jag och Mary varit i föräldrahemmet. Mormor hämtade oss från tåget i fredags och vi åt middag hos henne. Mammas kusin och hans familj var där. De har två underbara döttrar, tvillingar. I början var de lite blyga, men efter ett tag började de prata med oss. De var åtta år, lekte med sina föräldrars mobiler och berättade att de skulle få egna mobiler när de fyllde nio.

De var helt ljuvliga. Efter maten sprang de ut på baksidan och dansade omkring. Jag kände att en dag vill jag också ha en eller två underbara. JAG, som hatat barn fram till den dagen jag hittade rätt person att skaffa barn med. Det är väldigt långt borta, men jag ser definitivt en framtid. Jag kanske inte skulle vara den mest traditionella mamman, men ändå. Först vill jag ha stabilitet i livet, äta mindre mediciner och leva ett någorlunda friskt liv (med en självklart krycka från psykiatrin ((tyvärr))).

De tittade väldigt mycket på mina och Marys armar som är ärrade men läkta. Jag tycker alltid att det är svårt att prata med barn, och jag sa till mormor som ringde idag att de kanske hade frågat sina föräldrar efter att de åkt hem. Mormor påminde om att de frågat några år tidigare och att jag svarat att jag varit sjuk. Det dög för dem då och jag antar att det duger idag. Kanske inte för alla barn men för dem.

På lördagen gick vi på marknad och investerade i lite kläder, citron- och örthonung, marmelader och en bok. Jag hittade ett stånd som sålde tavlor, och det fanns väldigt mycket Marilyn där. Jag ville titta i lugn och ro men han som sålde det var så otroligt påfrestande. Han började fråga vilken jag ville ha, rabbla priser och påpeka hur billig han var. "Vilken vill du ha?" frågade han, eller så sa han "Den här ska du ha" och så vidare. Jag borde sagt att han var otrevlig, men jag sa bara att jag skulle gå och kanske komma tillbaka senare. Saken är den att den typ av försäljningstektik han sysslade med säkert får många att köpa saker, men för en gångs skull var jag stark. Jag skiter i hur billig den skitstöveln var. Det såg hur som helst ut att vara dålig kvalitét.

På kvällen regnade det och åskade. Vi skulle på parkfesten och se min kusin Fredrik och hans band Rock Solid spela, men vi tvekade med att gå dit ett bra tag. Tillslut verkade det bli ett litet uppehåll, så vi gick dit.

Jag fick tag i Fredrik och han sa att vi skulle vänta med att betala in oss eftersom de hade problem med strömmen. Vi satt utanför min gamla skola som jag hatar och väntade, tillslut kom strömmen tillrätta. Vi gick in och jag blev nästan ifråntagen min vattenflaska, men eftersom jag inte var full så litade nog på att jag inte spetsat vattnet.

Det var ganska trevligt på parkfesten. Det är alltid roligt när bygden går på fest och jag träffade många kusiner och tremänningar (inavel-varning?), men nästan ingen som jag direkt kände. Jag antar att det blir så när man flyttar från samhället man kommer ifrån. Jag såg en hel del personer som jag faktiskt inte gillar också. Hur som helst hade jag mest ögon för min fästmö. Hon är nog den roligaste människan som finns!

Det blev som vanligt röj när Rock Solid spelade och när vi gick hem i natten så insåg vi att vi måste börja träna inför Within Temptation-konserten i höst. Hoppa och sjunga och ha sig tar på!

Idag vaknade vi mot eftermiddagen och har haft en slö dag. Nu är vi hemma efter att ha åkt buss tillbaka till stan.

Under veckan som kommer så ska jag hjälpa Mary flytta ut, och sedan tar vi semester i föräldrahemmet för en vecka.

Jag är en otroligt lyckligt lottad människa!