Igårnatt, efter den katolska midnattsmässan på TV, skulle jag i säng. Jag skulle krypa ner i sängen men hittar inte min kudde. Jag kom att tänka på att Åke flyttat sängen under kvällen och gick in och frågade honom var min kudde var. "I sängen", svarade han.

Jag gick tillbaka och så låg den där. Jag la mig tillrätta och började skriva i min dagbok, så knackar pappa på dörren.
"Var hittade du kudden?"
"Den låg på golvet", ljög jag. Jag ville ju inte erkänna att jag letat efter något som låg rakt framför näsan på mig.
"Är du säker?" frågar han.
"NEJ", utbrister jag, "Jag måste ha missat den på något sätt men jag vill ju inte tappa ansiktet!"

Det visar sig att pappa gömt min kudde, och när jag var in till min brors rum och frågade om den hade han lagt tillbaka den. Han frågade vad jag egentligen tänkte när kudden plötsligt var tillbaka, om jag trott att jag höll på att bli galen. Ärligt talat så funderade jag på om jag missat den på grund av att jag druckit alkohol tidigare på kvällen, men jag hade ju bara druckit två öl.

Pappa går aldrig att lita på. Han tycker att han är så otroligt rolig och ibland är han också det. Betoning på IBLAND.

Jag älskar min favoritgubbe, trots allt!