Idag ska vi packa ihop oss och åka hem. Det var härligt att vara i föräldrahemmet, men vardagen kallar. Jag hade med mig mer packning än vad jag kunde bära, och nu när jag ska återvända hem så har jag ännu mer saker. Det blir lite som att flytta.

Förutom kläder och julklappar såi ska vi ta med oss utdragsskiva till köksbordet, dukar, stolar och en del köksattiraljer eftersom Åkes födelsedagsfest/nyårsfest kommer vara hemma hos oss. Vi var nyss och köpte mat och nu håller jag på att bygga ihop en playlist till festen.

Jag får så många fina kommentarer. Jag blir väldigt rörd men kan inte låta bli att undra, vad har jag gjort för att förtjäna dessa fina ord från fina människor? Vad har jag gjort som gör att vissa sitter och hejjar på att jag ska få må bra, att vissa till och med ser upp till mig? Jag är ju bara Saari, lika stark och svag som vem som helst. Så är det faktiskt - jag är inte superkvinnan. Jag är vem som helst. När ni berömmer mig så tycker jag att ni ska berömma er själva också, speciellt ni som slåss för ert liv eller håller på att bygga en stabil tillvaro. Det är ni värd, ni får en applåd från mig!

Kram på er alla