Jag har spenderat lite tid med Daisy samt petat lite på ett själporträtt jag gör som bara blir fulare by the minute. Spelar och sjunger Wish You Were Here av Avril. Bränner kanelrökelser. Matar katterna med blötmat.

Jag är så glad att Mischa äter. Ändå är jag orolig. Jag ska ringa veterinären imorgon och berätta hur det har gått och fråga hur jag ska fortskrida. Han verkar ha återhämtat sig, men jag ger honom ändå små portioner av den öppnade burken med näringsrik blötmat. Det är lika bra. De sa faktiskt aldrig hur länge jag skulle fortsätta ge honom det, men nu äter han som sagt på egen hand, även torrfoder.

Du skrämde mig verkligen där, Mischa.

Nu vill jag fortsätta, gå vidare från den horribla veckan som var. Jag har återgått till att försöka jobba med någonting kreativt varje dag och göra riktig mat, sova och göra det bekvämt för mig. Göra mina måsten. Hålla rent hemma. Då trivs jag som bäst.

Jag kräver egentligen inte så mycket. Bara ett rullande schema med en liten guldkant här och var.