Att alltid behöva ha koll.
Jag pratade med min fellow bipolära sambo om det här med hypomani. Hur vet man om man är riktigt glad, eller om man håller på att bli speedad? Det är så jobbigt att behöva stanna upp och tänka "Går jag över gränsen nu?" så fort man mår bra. För jag mår bra! Min läkare sa att man kan börja prata om (hypo)mani när man varit väldigt väldigt uppåt så länge att det börjar slita på en.
Men nej, den här gången är jag nog bara glad. Det är inte långt till skratten, men tyvärr måste jag ju se upp. Så ser mitt liv ut och kommer fortsätta att se ut tills jag dör antar jag. Det är lite drygt.
Fast just nu orkar jag inte vara bitter, jag njuter av att leva och må väl!
i know how you feel. är man glad, eller speedad? deprimerad eller bara normalt ledsen? känslostormar titt som tätt.
men det är som det är och man kan ju inte göra något åt det, ta sina medeciner och försöka hantera. det är ju bara en diagnos.
krama krama
Lev och njut! Livet ska vara gott att leva=) Du är inte dina diagnoser utan dom är en del av ditt liv, gör det inte till mer än så=) Lev och njut*!
Hej.
Min man är bipolär och jag kan känna lika dant det här med att vara glad. När han har varit lite uppåt och glad ett tag tänker jag alltid att nu är det något som inte stämmer. Man är ju rädd hela tiden att han ska få en hypomani eller ännu värre mani. Men jag brukar tänka så att så länge han sover bra och inte slösar alltför mycket pengar kan jag var lugn.
