Jesus Christ Superstar har spelats nästan varje dag här hemma. Vi diskuterar huruvida Judas kom till himlen eller ej. Han var bara en bricka i spelet, utan honom hade Jesus inte dött för våra synder.

Jag fick höra att trots allt jag gått igenom och vem jag är nu fortfarande har en tro på Gud. Jag sa att det ör skillnad på tro och religion, och jag är hemskt intresserad av religion i allmänhet. Så långt som när det kommer till tro så tror jag inte på en Gud, inte en treenighet utan en kraft. Jag är sådär tråkig som Magnus Betnér säger, här i Sverige tror vi inte på Gud utan vi tror på "något". Jag tror på energier och själar, och mer behöver jag inte berätta. Sådant är väldigt privat för mig.

Jag tycker att det är svårt att koppla ihop tro med religion. Alla religiösa krig här i världen har ingenting med tron att göra egentligen. Jag såg på ett avsnitt om 60-talets familjen Kennedy igår och då skulle en svart man bli den första svarta att gå på college (om jag minns rätt) men en gudfruktig mobb ville stoppa honom. Att först be Gud välsigna alla och sedan slåss för att en svart man inte ska få gå i skolan är totala motsatser.

Jesus kanske inte funnits, och om han en gång fanns så verkade han åtminstone vara en väldigt klok kille. Jag förstår inte hur Kristdemokraterna kan tro att deras politik är rätt - om Jesus fick rösta skulle han säkerligen vara kommunist.

En ganska bra fråga att ställa sig är, what would Jesus do? Som sagt, figuren Jesus enligt den kristna tron var ju faktiskt väldigt snäll och rättvis.

Hur som helst. Idag har jag lyssnat igenom fler skivor, legat på soffan och tagit det lugnt. Jag behöver lugnet, jag saknar att ha tråkigt. Jag tror tamejfan att jag sovit kring 12 timmar per natt här i föräldrahemmet, och även sovit någon stund på dagen. Ja, det är ett bevis på hur trött jag är.

Jag känner dock att jag är påväg tillbaka. Redo att ta itu med allt igen. Det första jag måste göra imorgon när jag kommer hem är att betala räkningar.

Det värsta med att ha besök av min bror är att han alltid åker hem. Det är otroligt jobbigt. Jag har inte vågat resa ner och hälsa på honom än. Därför passar jag på att träffa honom så mycket som möjligt när han är hemma.

Jag drar efter andan, andas in och andas ut. Mer orkar jag inte tänka på just nu.


Saknar dig, Mary