Igår träffade jag den här sötnosen!

Det var så himla skönt att ha Emma på besök igår. När hon klev in i min lägenhet så fick jag en såndär speciell Emma-kram som jag älskar så mycket, en mjuk men ändå hård kram samtidigt som hon kliar mig på ryggen. Och så vacker! Jag tror att jag kunde se hennes aura, ett vitt sken.

Mina vänskaper är som poesi, jag kan ibland knappt tro att det är sant. Jag tror inte att de förstår hur mycket jag älskar dem. När man är född ur mobbing och osäkerhet men ändå har dessa underbara vänskaper att luta sig emot så undrar man; Är det här verkligen sant?

Jag är verkligen välsignad och oerhört tacksam.