Visst ser det mysigt ut?

Idag har jag varit hos min läkare. Jag berättade att jag har bestämt mig nu, jag tänker ge Vågen (dagbehandling i DBT-anda) en chans efter jul och tackat ja till medicinen Circadin.

Att börja på ett behandlingscenter igen känns otänkbart. Jag älskar min lägenhet, jag älskar mitt boende. Behandlingsperioden på Tegs behandlingscenter är två år mer eller mindre och jag har redan prövat att vara där under en termin. Jag trivdes inte.

Jag vet inte om det finns något hopp, jag är rädd för vintern och mig själv. Därför tackar jag ja till behandling, fast jag orkar inte ta tag i det ännu. Jag har så många saker som jag ska göra. Jag vill hälsa på Malin och Alex. Jag vill sponsra Ida så att hon kan hälsa på mig. Jag har för fan inte tid med terapi, all terapi jag behöver just nu är att umgås med mina vänner.

Efter en lång period av sömnstörningar och den antågande hösten/vintern så har jag gått med på att äta Circadin. Den ska fungera för sömnen men i mitt fall handlar det mest om att jag inte ska hamna i min årliga vinterdepression. Den innehåller melatonin, så jag ser det snarare som något sorts tillskott. Vi får väl se hur det fungerar, jag har inga förväntningar egentligen.

Ikväll ska jag till Lynn. Hon åker snart ifrån Umeå och då kommer det gå längre tid mellan att vi träffas! Usch, vad trist. Jag trivs verkligen i hennes sällskap. Hon är fantastisk.

Nu känner jag mig stärkt istället för krossad. Ett läkarsamtal brukar ofta sluta med det ena eller det andra, nu hade jag tur. Jag antar att det berodde på att jag var förbannad, ilska är en otrolig drivkraft. Jag är så glad att min läkare är vettig.

Hoppas att ni där ute också har en fin dag!