The monster that sub-let my head...

2010-09-07 @ 14:00:36

... is making new friends under the bed

"I'll make it stop"

That's what you said.



Om inte Lynn kommit och hälsat på igår hade jag nog brutit ihop. Totalt. Hon kom som en räddande ängel och jag är djupt tacksam.

Ändå gick något sönder igårnatt. Jag avskyr mina ohyggliga svängningar. För en månad sedan var jag speedad till tusen, nu pendlar jag mellan speed och... någonting annat. Ångest? Det går fort i alla fall, jag hinner inte med.

Funderar än en gång på att göra slut med psykiatrin. Det känns som att det skadar mer än att det hjälper. Mediciner måste jag kanske ta ändå, det brukar aldrig sluta bra när jag skippar dem, men jag vill inte att någon ska vara och plocka i min hjärna. Jag blir bara helt ur balans av terapisamtalen. Låt mig vara! Sluta stjäla mina tankar!

Mina vänner är min fristad. Det var underbart att ha Alex här, underbart att Lynn kom hit igår. Då känner jag mig verklig. Eller, jag känner att DE är verkliga. Det är allt jag behöver. Jag behöver inte terapisamtal som bara slutar med att jag mår dåligt.

Å andra sidan är det viktigt för mig att prata av mig - och ärligt talat är det ganska taskigt att låta mina vänner ta allt, dessutom finns det så mycket som jag bara inte kan berätta.

Och det är där problemet var igår. Jag kunde inte säga någonting. Och när jag inte ens kan tala med vården trots att jag är sprickfärdig så måste jag svälja alla ord. Något har sytt ihop min mun.


Det är inte lätt när det är svårt.



xoxo Saari
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: