Saari och Maari-dag!
Idag är tillägnad Maari och Saari. Vi har varit på en biltur idag och ätit skräpmat, handlat kläder och garn. Nu ska jag strax över till Maari och vem vet vad kvällen har att bjuda på?
Jag kom att tänka på att jag igår gick förbi min gamla etta i Nordmaling och att jag faktiskt inte ens kollade upp som jag alltid gjorde då. Jag vill glömma åren där. Det var en jobbig tid, isolerad och pank på grund av min ätstörning som fick mig att hetsäta. Ändå finns det något depressionsromantiskt över stället. Ja, ni som varit där eller är där vet vad depressionsromantik är. När något varit fruktansvärt svårt men att man ändå ser tillbaka med en öm blick. Hur som helst börjar den känslan att lämna mig, jag klipper bort det kaosartade förflutna och försöker leva i nuet där mitt liv faktiskt är ganska ordnat.
Åtminstone omkring mig.
Ikväll är jag glad, jag har en hemlig anledning att fira! Här är kvällens glädjerus-musik, Alanis Morissette - So Pure:
(Är det bara inte helt UNDERBART hur vacker Alanis är när hon sjunger och ler?)
Hej!
Jag gillar din blogg! Läser den varje dag, men är dålig på att kommentera:)
Du är bra på att skriva och det jag läser är intressant att läsa.. Har också haft rött hår som du, i nästan samma nyans.. Men nu har mitt hår blivit urtvättad, haha, försöker spara ut håret så jag blir blond igen:)
Ha det got!
Jag har börjat följa din blogg, och jag ser en överlevare. Som jag själv, även om min problematik inte har varit densamma som din.
Och jo... Jag vet vad depressionsromantik är. För mig är det bl.a. att åka till min gamla förort, och gå runt bland de slitna husen där jag hade min första egna lägenhet. En promenad som alltid ger starka, melankoliska känslor. Jag hämtar kraft i starka känslor, oavsett om känslorna består i tjutet när jag åker bergochdalbana, ett skratt, att se ett youtubeklipp från Anna Lind-mordet eller att gå en promenad i den där förorten... Jag frågar mig varför? "Am I just a girl interrupted...?"
