Jag måste skriva om det här innan jag förhoppningsvis glömmer det, skakar av mig känslan.

På morgonsidan drömde jag en mardröm. Jag var på psyket och jag skadade mig. Det hände mycket annat där också, men jag och en annan tjej lyckades rymma. Vi for hem till mig för att mina föräldrar var ute och seglade, men efter att vi slaggat så stod de där och kollade ner på oss. Avdelningen sökte med ljus och lykta efter oss men hade hunnit ifatt oss än.

Den andra tjejen for tillbaka till avdelningen men jag hade panik, jag stack ut i skogen och följde en kraftledning. När jag kom fram till en enorm fors så klättrade jag upp och krälade över, när jag skulle ner var det otroligt komplicerat att komma ner men jag tänkte att "Jag dör hellre än att jag ska tillbaka till det där stället, jag dör hellre på kuppen." Men jag klarade mig.

Och de kom och tog mig tillbaka. Då önskade jag att jag hade dött när jag försökt ta mig ner från kraftledningen.

Det var en hemsk känsla. En hemsk dröm. När jag vaknade så låg känslan kvar ett tag, men nu börjar den försvinna. Det var bara en dröm! Och idag är en underbar dag, för idag kommer Alex.