Begäran: Frigång och permission över helgen.

Avslag.

Jag är trött. De tvingar upp mig på morgonen och det är inte rättvist, jag är trött för att jag tömt alla mina energidepåer och för att jag tar medicin som gör mig trött.

Jag vill hem.

Men för att vara rättvis så är personalen bättre nu än i vintras. Bara för en stund sedan kom en kvinna fram till mig, satte sig på huk och frågade hur det var.

Det hände aldrig vårvintern 2010.

Fast vad hände egentligen då? I januari, februari, mars. Vad hände? Jag var helt borta. Det är jag inte nu, inte på samma sätt. Och ingen förklarar vad som händer med mig. Jag står fortfarande utan ledtrådar till varför det var som det var i vintras.

Snälla, gå i DBT, säger de. Men jag orkar inte, och när jag gått i DBT har det förstörts av mina "upplevelser", men ingen förstår någonting och allt blir kaos och tillslut så hamnar jag på låst avdelning.

Det går bara i cirklar.

Uppenbarligen behöver jag något annat än vad jag har nu, uppenbarligen fungerar inte det här med att börja på Vågen och DBT. Hur många år ska de gå omkring och ordinera terapi som jag inte kan ta till mig?

Jag måste anstränga mig mer än vad jag kan göra.

Mest av allt vill jag hem.