Jag är hemma hos Mary nu, vi håller på att gå igenom hennes bilddagbok och det känns som att lära känna lite mer av hennes historia, lär känna henne mer, och jag inser att jag bara tycker om henne mer och mer. Sedan ska vi gå igenom min från början till nu.

Åh, jag vill inte åka tillbaka till sjukhuset. Men jag måste. När vi inte har kollat på bilder så har vi sett OC, rökt, pratat och ätit snask. Igår somnade vi ansikte mot ansikte och jag kände mig så trygg. På morgonen vaknade jag med hennes hund Puffen, men Mary hade stigit upp. De håller på att renovera alla badrum i huset och det låter fruktansvärt mycket! Är man kissnödig får man åka upp till åttonde våningen, inte så smidigt direkt.

Hur som helst så känns det på något vis som att jag hittat hem. Jag börjar få lite ångest över att jag ska hem till Nordmaling och vara där så länge, jag kommer sakna henne.

Be with you every night
Am I squeezing you too tight?